Kompostdeppighet
Igår tittade solen fram en stund och jag passade på att jobbalite vid komposten. Där behövs något som skärmar av komposthörnan lite, för vi har en förmåga att skapa oreda där. Ett gärdsgårdsliknande bygge som får agera klätterstöd åt något vackert är planen, så jag satte igång.


Kom inte så långt innan jag kunde konstatera att jag behövde metalltråd och den var spårlöst försvunnen. Samtidigt vaknade sonen från sin dagssömn, så jag avslutade det arbetet. Istället skyfflade jag ihop årets kompost i en mera kompakt hög, så att den håller värmen bättre och nedbrytningen pågår längre.
När jag såg hur lite material det var och tänkte att det ännu kommer att sjunka ihop en del, fick jag en hopplös känsla kring min plan att från och med 2017 vara självförsörjande på jord.... Det jord vi får i nästa höst motsvarar ungefär 1,5säckar köpejord i volym. I år har vi använt mer än 40st säckar!!

För att lite dämpa min känsla av hopplöshet påbörjade jag det kompostfack som skall fyllas under nästa år. Den "nya" komposten består till största del av ormbunkar och älggräs. I vår kommer jag att blanda det med ett rejält lass obrunnen hästkompost, för att få fart på nedbrytningen
Tänkte att om jag tjuvstartar nu, så har vi förhoppningsvis mycket mera fin kompostjord 2017, då självförsörjningsprojektet inleds. Hoppas, hoppas! Annars blir det svårt att fortsätta anlägga nya rabatter här hos oss.